Frågor och svar

Finns det inte en risk att män i White Ribbon -verksamheten (igen) uppfattar sig som kvinnors beskyddare och förmyndare ?

Förhoppningsvis åtminstone inte som förmyndare. En liten risk finns väl att vi uppfattar oss som beskyddare, för att undvika den måste vi tillräckligt ofta upprepa att vi gör detta för vår egen skull:

  • jag upplever mig inte som våldsam och jag vill inte uppfattas som våldsam, men så länge det finns män som slår är alla kvinnor rädda för alla män
  • jag godtar inte att en liten minoritet våldsbenägna män ostört ska få förstöra mitt rykte och dessutom sprida uppfattningen att män av naturen vore våldsammare än kvinnor
  • å andra sidan inser jag att våldet är en produkt av vår kultur / uppfostran och / eller ett symptom på allvarliga personliga problem.


Kan det inte tänkas uppstå en moralisk uppdelning i 'riddare av det Vita Bandet' och 'våldsamma skurkar' ?

Det här är en risk som bör undvikas. Beskyllningar och moralkakor är ytterst kontraproduktiva när det gäller att få dessa våra våldsamma bröder att ändra på sitt beteende.


Kan det inte tänkas att det att män börjar tala om våldet tar all uppmärksamhet från det antivåldsarbete som kvinnor gjort ren länge - att det att männen bryter sin tystnad i själva verket tystar kvinnorna ?

Det här är en annan risk som bör undvikas. Vi bör i alla sammanhang framhålla att kvinnor ren länge talat om våldet och dess orsaker men att vi som män måste ta vårt eget ansvar och dessutom att vi som män kan undvika att skuldbelägga frågan om våldet och behandla den i termer av manlighet och ansvar.


Inte är väl White Ribbon-kampanjen tänkt som ett 'motdrag' mot den 'Oslagbara Linjen' (Lyömätön Linja, terapiverksamhet för våldsamma män) ? Samarbete är ju ändå styrka.

WRC vill tvärtom ha ett nära samarbete med den 'Oslagbara Linjen', komplettera den. Den Oslagbara Linjen jobbar direkt med män med våldsproblem, enligt modell från AA, för att få dem att ta ansvar för sitt beteende.

WRC jobbar närmast för att få till stånd attitydförändringar hos oss ickevåldsamma män, dvs vi som blundar och tiger eftersom vi inte själva är våldsamma och vi inte vill lägga oss i andra mänskors göranden.


Varför kan inte kampanjen bara heta "Män mot våld" ? Den begränsade målsättningen motiverar ni med att ni vill få med många män. Men knappast skulle en breddning av målsättningen avskräcka speciellt många män. Eller är ni ute efter män som inte slår kvinnor men nog flyktingar, bögar och andra utsatta. I en sådan kampanj är jag inte intresserad av att vara med.

Min entusiasm inför White Ribbon-kampanjen dämpas av att den enbart tar upp mäns våld mot kvinnor. Varför skulle vi glömma våldet män emellan - ett mycket vanligare fenomen ? Männens värld förblir våldsam och krigisk så länge som mäns våld mot män anses ärorikt och underhållande och det att män råkar ut för våld på något mystiskt sätt anses ofarligare än om kvinnor gör det.

De flesta av de män som jobbar för White Ribbon accepterar säkert inte mäns våld mot flyktingar, bögar eller andra utsatta. Och inte heller mäns våld mot andra män. Och inte kvinnors våld mot män.

Motarbetandet av olika former av våld utesluter emellertid inte varandra, utan kompletterar tvärtom varandra. Vi vill emellertid i effektivitetens namn inrikta oss på det väsentligaste.

Familjevåldet är såtillvida väsentligt att det, förutom att det förgiftar förhållandet mellan könen i allmänhet, i synnerhet förgiftar den atmosfär där barn och unga växer upp. Och av familjevåldet står män för den överlägset största delen; av de 285000 fall av familjevåld som årligen inträffar i Finland, utgörs 90.2 % av mäns våld mot kvinnor och 9.8 % av kvinnors våld mot män (en del av dessa 9.8 % är troligen självförsvar).

White Ribbon-kampanjen är nu såtillvida en ensaksrörelse att vi inom kampanjen, närmast av ändamålsenlighetsskäl, har kommit överens om en minsta gemensam nämnare, så liten att vi alla, oberoende av samhälleliga, religiösa, kulturberoende m.fl värderingar och åsikter kan omfatta den. Denna minsta gemensamma nämnare är att vi inte accepterar våld mot kvinnor.


Hur kan jag stödja kampanjen ? Genom att sprida budskapet och verka enligt 'manifestet' ?

Det enklaste sättet är att fästa ett vitt band på din tröja eller kavaj, bandet symboliserar ju ett löfte att inte själv använda våld och att inte acceptera andra mäns våld mot kvinnor, visserligen ett löfte på ett personligt plan, men när du bär bandet synligt kommer män att fråga dig vad det betyder och då måste du kunna svara och stå för din åsikt. Det är alltså skäl att fundera igenom dina motiv och ditt eget förhållande till våld i allmänhet och våld mot kvinnor i synnerhet; du kan få möta allt från uppskattning och entusiasm till axelryckningar och förklenande skämt, evetuellt t.o.m aggressioner.

Bandet är lätt att tillverka själv av ca 10 mm brett kantband av silke eller konstfiber, som du kan köpa i sytillbehörsbutiker. Du behöver en bit på 12-15 cm, som du viker i en liten ögla och fäster t.ex med en knappnål. Vi kan också skicka dig band, flygblad och annat material om du meddelar din adress.

Vill du vara aktivare än så, kan du samla ihop en grupp likasinnade män och fundera på vad ni kunde göra för att stoppa våldet. Man kan t.ex dela ut band, man kan arrangera en diskussion om våld eller reagera på nyheter, artiklar eller program där våld behandlas. Hur aktiv vill du vara ?


Kan jag som kvinna delta i White Ribbon-kampanjen ? Jag har läst om den och vore nog beredd att starta en kampanj här. ... Men när jag pratar om det så avfärdas jag som 'feminist' och jag inser ju nog att män hellre går med i en kampanj som leds av män.

Det är skäl att framhålla att det att kampanjen drivs av män är viktigt eftersom just det att män är aktiva och synliga tjänar som exempel för andra män. Alltför framträdande kvinnligt deltagande medför risken att kampanjen av män stämplas och avfärdas som 'feministisk', vilket också frågeställaren själv är medveten om (detta innebär inte att vår inställning till kvinnorörelsen vore negativ - vi strävar med vår kampanj till ett jämställt samhälle där kvinnorna inte ständigt behövde vara rädda för oss män).

Vi välkomnar kvinnor att sprida information om kampanjen till potentiellt intresserade män, men därefter får ni gärna hålla er i bakgrunden och låta oss män ha hand om 'förkunnandet'.