Om det skedde mellan stater, skulle det kallas krig. Om det vore en sjukdom, skulle det vara en epidemi. Om det vore ett oljeutsläpp, skulle det vara en katastrof. Men det händer kvinnor, och det händer varje dag. Våld mot kvinnor. Sexuella trakasserier på jobbet, sexuellt utnyttjande av unga flickor. Slag som miljoner kvinnor får ta emot varje dag. Våldtäkter i hemmet eller efter en träff. Dråp.

Det är ingen okänd fiende som har fingret på avtryckaren. Inget osynligt virus som dödar. Det är bara män. Inte alla män, men alldeles för många. I vissa länder är de flesta män aldrig våldsamma mot kvinnor; i andra anser flertalet män det vara en rätt de har av födseln, att göra vad de vill, och när de vill, mot kvinnor.

Vilka är då dessa män ? Alldeles vanliga män. Män från alla socialgrupper, alla kulturer, alla åldrar. Rika män, fattiga män, grovjobbare, skrivbordsarbetare.

Alla dessa vanliga män har i alla fall varit med om att skapa ett klimat av rädsla och misstro bland kvinnor. Många av våra systrar, mödrar, döttrar, flickvänner och hustrur känner sig inte trygga i sina hem. De kan inte på kvällen gå till butiken för att köpa bröd utan behöva att oroa sig för vem det är som går bakom dem. De kan knappt knäppa på TVn utan att se män misshandla kvinnor och andra män. Inte ens de kvinnor som lever med känsliga och omtänksamma män vågar helt lita på män. Alla kvinnor lever ständigt omgivna av en kultur av våld.

Mäns våldsamhet mot kvinnor är inget avvikande beteende. Män har skapat kulturer där män utövar våld mot andra män, där vi utövar våld mot naturen, där vi uppfattar våld som ett ändamålsenligt sätt att lösa internationella konflikter, där pojkar antingen måste lära sig slåss eller bli betraktade som ynkryggar och där män åtnjuter makt och privilegier som inte förunnas kvinnor.

Mannen har definierats som en del av problemet. Men White Ribbon -kampanjen menar att mannen kan och måste vara en del av lösningen. Att stå upp emot manligt våld kräver inget mindre än en helhjärtad satsning på full jämställdhet för kvinnor och en omdefiniering av vad det är att vara man, att för manlighet hitta en mening som inte kräver att blod spills.

Med all vår kärlek till, all vår högaktning för och allt vårt stöd för kvinnorna i våra liv:

• uppmanar vi män i hela världen att under en vecka mellan mitten av november och den 6. december bära ett vitt band eller på sin dörr, sin bil eller sin arbetsplats ha ett vitt band synligt. Det vita bandet är ett offentligt löfte att aldrig utöva, tolerera eller, genom att tiga, acceptera våld mot en kvinna. Det vita bandet symboliserar ett upprop till alla våldsamma män att lägga ned vapnen i kriget mot våra systrar.
• uppmanar vi fackföreningar, yrkesföreningar, studentsammanslutningar, korporationer, religiösa samfund, massmedier, medborgarorganisationer och statliga organisationer att göra detta till en första rangens fråga.
• uppmanar vi regeringen att stifta utförliga lagar mot allt slags våld mot kvinnor och att finansiera program för offren för sådant våld, såsom skyddshem för misshandlade kvinnor och kriscentra för våldtäktsoffer, samt för vårdformer för behandling av våldsamma män.
• efterlyser vi omfattande undervisningsprogram för skolor, arbetsplatser samt polis- och domarkåren, om manligt våld.
• tror vi att högaktning för flickor och kvinnor och jämställdhet mellan män och kvinnor är nödvändiga förutsättningar för att stoppa våldet.
• uppmanar vi män att organisera sig lokalt och nationellt i White Ribbon -kampanjer öppna för alla män och pojkar, över hela det politiska, sociala och ekonomiska spektret.

Det har varit det långvarigaste kriget, den vidsträcktaste epidemin, den största katastrofen. Med styrka och kärlek förbinder vi oss att jämsides med kvinnorna arbeta för att stoppa detta våld.

Detta är det ursprungliga White Ribbon -manifestet, från november 1991, uppdaterat och omskrivet av Michael Kaufman, och godkänt av International Outreach Committee (IOC), för att ge det en bredare räckvidd och göra det till ett förenande manifest att användas av White Ribbon -kampanjer runtom i världen. Översättning: Bert Bjarland.